staybelieber

Jag blev rädd och ökade takten och gick snabbare, stegen följde fortfarande efter mig kom närmare och närmare i snabbare takt. Vad skulle jag göra!? :(

- Vänta! Ropade gestalten bakom mig. Det var den sköna rösten igen, samma röst som hade varit i aulan på skolan idag. Jag stannade upp och stod still ett tag, i nästan samma sekund var han alldeles bakom mig, och jag kunde känna lukten av honom, det luktade såå gott och ville gärna vända mig om och se på honom, men jag vågade inte. Jag stod bara där fastfrusen och nervös utan att varken göra eller säga något.

- Har du gått vilse? Du ser förvirrad ut!

Jag fortsatte vara tyst utan att säga något, han tog varsamt tag i min arm och det kändes bra, tryggt på något sätt.

- Haha är du stum eller döv eller nått? Frågade han.

Då vände jag mig om, kan inte fatta att jag vågade men jag gjorde det ändå. Och jag hade inte fattat att han stod så nära mig. Jag vågade inte kolla på hans ansikte så istället kollade jag ner på marken. Det var ju pinsamt.

- Nej, svarade jag. Jag är inte stum eller döv eller nått! Det är bara du som är läskig och förföljer mig!

Varför sa jag så!? Nu kommer han tro att jag är kaxig, och uppkäftig, men det var ju faktiskt sant, jag hade ju blivit rädd, men det tänkte jag inte visa.

- Haha! Där ser man! Hon kan ju faktiskt prata! Du är inte här ifrån va?

- Nej, jag kommer från Sverige, men min mamma har fått jobb här så vi flyttade nyss hit. Och nu har jag gått vilse och hittar inte hem och jag har glömt min mobil hemma.

Kan jag inte sluta rabbla någon gång!? Så fort jag öppnar käften få jag är nervös så är det som om att jag aldrig kan sluta, gud vad pinsamt!

-  Vart bor du? Vill du att jag ska följa dig?

- Om du inte har något annat för dig, sa jag och berättade sedan vart jag bodde.

Vi var ganska tysta på vägen, men jag ville inte börja prata för då skulle jag säkert göra bort mig igen, så jag var nöjd med det. Jag såg i ögonvrån att han betraktade mig. Och jag började rodna, jag var ju inte van med att killar kollade sådär på mig. Till slut var vi framme vid min dörr.

- Här är det, men det vet du nog redan! Haha! :P

- Ja, tack så mycket för att du hjälpte mig! Sa jag medan jag var på väg upp för yttertrappen.

- Får man veta ditt namn!? Frågade han hastigt just innan jag skulle låsa upp dörren. Jag vände mig om och log mot honom.

- Mikaela Nordström…

- Haha! Vad konstigt efternamn!

- Du då, vad heter du? Frågade jag generat.

- Va? Vet du inte vad jag heter? Du måste vara en annorlunda flicka! Sa han och log.

- Äsch! Sa jag och vände mig för att låsa upp dörren igen.

- Justin Bieber!